Sista dansen med Alcazar

Under 20 år har Alcazar tagit sig in i människors hjärtan runt om i världen. I dag är de bättre, starkare och har roligare än någonsin. Trots det kliver de i december av scenen och ut ur discobollen för gott.

Ur högtalarna inne i The Theatres lounge dunkar Beyonces ”Love on Top”. Nynnandes och dansandes slår de tre medlemmarna i Alcazar, Andreas Lundstedt, Tess Merkel och Lina Hedlund, sig ner i en sammetsklädd soffgrupp. Dagen innan var de här och tittade på Danny Saucedos show och Andreas blev så berörd att han grät. Nu i höst står Alcazar själva på samma scen med sin avskedsturné ”20 years of disco – Mission completed”.

När den här intervjun görs är beslutet om uppbrottet ganska färskt. Huruvida nedläggningen av Alcazar är bra eller ej verkar medlemmarna inte riktigt vara överens om. Under större delen av intervjun bollar de svar, skratt och gråt emellan sig när de fått frågan om varför de slutar.

–Alcazar har funnits i princip i hela våra vuxna liv. Det har varit helt fantastiskt, men livet har så mycket mer att ge. Jag kände i mitt hjärta att jag måste gå vidare. Men sedan gick det inte ihop i min hjärna. Vi har ju så kul, tjänar pengar och är starkare och bättre än någonsin, berättar Tess.

Tess Merkel

Konflikten i Tess inre gjorde att hon inte riktigt kunde uttrycka sig för resten av gruppen om vad hon egentligen ville. Men till slut kom hon fram till att det var dags för henne att lämna Alcazar.

– Alcazar är så stort och vi har förvaltat det så fint och därför känns det som att man vill lämna det när det är som bäst. Vi har tagit bragdguld i disco och då vill man stå på prispallen när man är som starkast, säger hon.

Lina Hedlund nickar instämmande.

– När det blev tydligt för Tessan att hon inte ville längre blev det klart för mig också. Självklart är det ett jättevemod också eftersom det här är vårt liv, vår identitet och vår vardag. Men att få utforska vad som händer efteråt och att få möjlighet att utveckla fler sidor och färger hos sig själv känns spännande, inspirerande och väldigt klokt, säger hon.

I sin dans och sång råder det inga tvivel om att Alcazar är synkroniserade. Men när det gäller livet i stort går koreografierna inte alltid ihop.

– Det får nog stå lite för var och en om det här är klokt eller inte. Jag tycker inte det. Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt och sorgligt. När jag fick reda på Tess beslut kändes det som att någon ströp mig långsamt. Vi har ju haft det så fantastiskt och man har levt med tron att det här kommer att vara för evigt. Men egentligen är det ju bara en bubbla – en illusion som vi har skapat. Och illusioner är inte äkta. De kan man inte hålla sig fast vid, säger Andreas.

– Det där var banne mig det finaste jag hört, säger Tess och alla skrattar högt.

– Det här är vår fantasi – planeten Alcazar och vår galax. Och till den fantasin har vi bjudit in andra. Det är vackert. Det är en saga, säger Andreas.

Showen på The Theatre spelas fram till den 15 december.

Illusionen är inte bara Alcazar som helhet utan också karaktärerna i sig. Tillsammans och individuellt har de skapat stereotyper som folk velat ha.

– Om ingen hade jublat åt det här kanske vi inte hade fortsatt på samma sätt. Då hade man gjort något annat tills någon hade klappat i händerna och sagt att de älskar det. Nu har vi gett folk det de vill ha. Men jag tror också att vi har en ganska stor distans till oss själva som de vi är i Alcazar. Jag står gärna och vickar på rumpan i ett par tighta silverbyxor eftersom jag har distans till det, säger Andreas.

Lina fyller i att hon också älskat och trivts i sin roll. Tess, däremot, har en helt annan känsla.

– Jag är så otroligt långt ifrån Tess i Alcazar – jag är inte den personen. Efter att ha spelat rollen i 20 år är jag trött på att vara den stereotypen. Jag tror att det finns en längtan i oss som individer att få vara i vår fulla potential, säger hon.

När Alcazar bildades 1998 bestod gruppen av Andreas Lundstedt, Tess Merkel och Annika Kjaergaard. Med sin första singel ”Shine On” nådde de stora framgångar i Sverige och de fick sitt genombrott i Europa med ”Crying at the Discoteque”. Sedan dess har de fått fans i allt från Norge och Tyskland till Makedonien, Kina och Sydafrika. 2002 anslöt Magnus Carlsson och trion blev en kvartett. 2005 tog gruppen en paus och återförenades 2007, men då utan Magnus och Annika. I stället anslöt Lina Hedlund och Alcazar blev återigen en trio. Sedan dess har elva år gått. Och i höst ger de sig ut på sin sista resa.

Lina Hedlund

– Det kommer att bli en show utan dess like med hundra procent glädje, musik, dans och glitter – en fest som ingen kommer att glömma, säger Lina.

Är Alcazars uppdrag nu slutfört så som titeln på höstens show säger?

–Vår ”mission” har varit att alla ska få vara den de är oavsett varifrån du kommer eller vem du älskar. Man ska inte sätta gränser för sig själv. Man ska dansa och ha kul – ”dance your troubles away”. Det tycker vi att vi har uppnått och nu lämnar vi över discofanan och discoskorna till våra fans, säger Tess.

Lina Hedlund, Andreas Lundstedt och Tess Merkel som tillsammans bildar Alcazar.

– Alla har förstått vår discorörelse. Alcazar flyger fritt nu, vi flyttar hemifrån, fortsätter Lina.

– Även om vi släpper taget finns det andra som håller varandra i händerna redo att dansa vidare. De behöver inte Alcazar längre, lägger Andreas till.

Med miljontals sålda singlar, fyra studioalbum och fem melodifestivaler bakom sig är det en stolt trio som kränger av sig discodräkten och ger sig ut i nya solsystem.

– Det här blir som en explosion. Discobollen, vi tre, exploderar i olika krafter som sprids vidare på något sätt. Men vi vet inte vad vi kommer att göra efter detta, säger Tess och Andreas fyller i:

–Vad vi än kommer att ta oss an kommer det att bli fantastiskt. Och det gäller alla människor!

Det finns fortfarande ett fåtal biljetter kvar de sista två showveckorna  på The Theatre: 6-8 dec och 13-15 december. Läs mer och boka här >>

Maten en stor del i helheten

The Theatre är mer än bara underhållning. Maten är också en viktig del i helhetskonceptet, där allt ska passa ihop för att gästerna ska få en fulländad kväll. Ungefär nio månader före en show har premiär sätter arbetet med menyn igång. Det tänks, provlagas, provsmakas och anpassas.

– Helhetsupplevelsen är jätteviktig för oss och då är maten en väldigt stor del, säger Knut Nyhus, Food & Beverage Manager, Event & Catering Restaurants på Gothia Towers.

Hur involverad den aktuella artisten är i skapandet av menyn varierar från person till person. Inför showen med Danny var till exempel flera personer uppe i Stockholm för att träffa honom och få inspiration.

– Danny var engagerad och pratade om en särskild grönsak i sin show som vi också hade på menyn. Alcazar är mer involverade i cocktailmenyn och ska få en egen Alcazardrink. Desserten kommer att utstråla lite extra disco då den är regnbågsfärgad.

Under en kväll serverar The Theatre runt 700 personer. Därtill ansluter lika många för att se showen från läktaren eller baren. När en showperiod avslutas är det ungefär 12 000 gäster som har ätit menyn.

– Eftersom maten ska falla så många olika personer i smaken kan vi inte använda för mycket udda och speciella smaker. Vi försöker göra något som inte sticker ut allt för mycket men som ändå smakar väldigt gott.

Foto: Anders Nicander Text: Hanna Klumbies